Som jag tidigare nämnt så har jag lovat mig själv att endast det bästa är bra nog.

Förändringarnas tid är här. Det har hänt en massa saker senaste veckan.

Både på gott och på ont. Vissa beslut har varit lättare än andra, och sedan har det förstås varit väldigt känsloladdat.

Vi har iaf gemensamt kommit fram till vad vi måste göra.

Jag känner mig så lätt, och så glad över att vi trots allt är överens.

Jag ser nu bara fram emot varje ny dag, med glädje!

Tack o hej!

Har en sån period nu då det inte finns så mycket kul att berätta.

Dagarna bara flyter på, den ena dagen liknar den andra osv osv..

Barnen är äntligen friskförklarade, och det känns skönt att äntligen kunna åka ut och göra saker igen, så som vi alltid gör. Idag har det dock varit så kallt, så vi har spenderat största delen av dagen inomhus. Varit iväg ensam på lite uppdrag på eftermiddagen, och nu ikväll har vi varit och fikat hos mamma. Hon hade slängt ihop en massa gott fika dagen till ära. Toscakaka, kanelbullar, blåbärs muffins m.m

Ställde mig på vågen för första gången på två månader. Skönt att se att kilona som p plåstret orsakade hade gått tillbaka, trots att jag fikar mer än någonsin, och inte rör på mig mer än nödvändigt. Har lovat mig själv att ta tag i dom där kilona nu som jag alldeles för länge bara låtit vara. Humoristiskt nog så har det alltid slutat med att jag blivit gravid, när jag väl tagit tag i det på allvar. Min kropp mår som bäst när jag seriöst bantar, och rör på mig mycket, det har jag tre levande bevis på. Heh! ;)

Nåja, nu blev det några rader här idag också.

Alltid glädjer det någon.

Imorgon är det Onsdag. Många saker inplanerade.

Mys med barnen, lunchdejt, ärenden som väntar på att bli gjorda, och sedan spenderas kvällen i bästa sällskap.   

Godnatt med er.

Igår när jag och barnen kom hem till pappa på blixtvisit möttes vi redan vid dörren av en känsla av att något inte stod helt rätt till. Både pappa och min syster satt vid köksbordet och såg på varann. Jag visste nästan direkt vad det handlade om, och behövde bara se på min pappa för att få det bekräftat. På nyårsafton påminde jag min pappa om att ringa ett samtal till någon som vi ofta tänkt på. En man i femtio års åldern som bott granne med min pappa under hela min uppväxt. En man som många skulle beskriva som väldigt egen. Han hade sin stil, han levde sitt liv på ett sätt som retade andra. Han var inte rädd att leva livet fullt ut, med allt vad det innebar. Han var en egen person, med intressen som många ser som något man vanligtvis håller i skymundan. Ja, han var minst sagt egen...Men han var väldigt god. Godheten själv är inte någon överdrift. Han var snäll, alltid snäll.

Hur som helst. För några månader sedan fick vi veta att han led av cancer. Sjukdomen som med sitt namn skrämmer skiten ur varenda en som läser det här inlägget. Sjukdomen som gör att håren reser sig över hela kroppen vid bara tanken på den. Jag hatar cancer... det är ett ord jag inte gärna tar i min mun, men i det här fallet var det tyvärr så. Han hade en svår, elakartad och explosiv form av cancer. Kort efter att vi fått veta detta, hörde vi talas om att han behandlats och opererats, men utan större framgång. Natten till igår lämnade han livet. Usch, det bränner bakom ögonlocken....det är svårt att hålla emot. Eftersom jag tror på att goda människor går vidare i ett liv efter detta, så tror jag nu att Roger har hittat till en plats där allt är mycket bättre. Där han är frisk, och kan leva sitt liv fullt ut, utan någon som ser ner på honom, utan någon som har fördomar.

Jag är glad att jag bad pappa ringa Roger. Att vi fick höra hans röst en sista gång, och att pappa fick göra en sjuk, och döende människa glad.

Vi kommer alltid att minnas nyårsafton 2010 i och med detta, och framförallt.. Vi kommer alltid att minnas Roger. Sov i ro!!   

Har lovat mig själv att sätta mig själv och mina behov, mina drömmar och mina mål i livet lite längre fram än alla andras, och det är just för att jag annars är just den

som sätter alla runt omkring mig i första hand, och mer eller mindre struntar i hur jag själv mår. Det är inte längre okej.

Nyårsaftonen firades i all stillhet. Vi var hemma, fixade god mat, och hade en riktigt trevlig afton. Jag och Ebba vi satt och skålade med lite coca cola, och vin och vid tolvslaget tittade vi på alla raketer. Ebba som först var rädd, blev överförjust och lycklig när hon såg regnet av färger på himmelen.

Idag har vi varit ute på en skön två timmars promenad. Liam sovandes i vagnen, och Ebba på bobben. Hon ville promenera emellanåt, men satt för det mesta lugnt och nöjsamt ned på bobben. Frisk luft gjorde gott för oss alla!

När vi sedan kom hem har vi städat, käkat och nu ska vi klä oss och sticka ut en sväng.

Tack för titten!

Fick en liten vink igårkväll om att det ekar tomt i bloggen...

Kan ju inte påstå att det funnits en tanke åt bloggen i dessa juletider heller.

Har verkligen varit full fart varenda dag. Barnen har ju varit sjuka, så vi har inte kunnat göra mycket annat än att vara hemma. Varit sparsamt på utevistelse fronten, och bara ett fåtal besökare har vågat sig hit.

Hur som helst har finaste Elza varit hemma, och det har förstås inneburit en hel del häng med henne. Hon besitter förmågan att alltid få alla runt omkring henne att må bra, inklusive mig så klart. Hon är en sån som man vet att man aldrig behöver tvivla på. Det är henne jag ringer först av alla, oavsett om det är på gott eller ont. Det finns hur mycket som helst att skriva här om fröken E, men det finns risk för att hon blir för mallig. ;)

Har hunnit med rätt mycket dom sista dagarna.

Idag har jag skjutsat Simon och tre kompisar till Kiruna flygplats. Dom är nu nere i Stockholm, och åker i morgon vidare till Tyskland.

Dom firar nyårsafton i Düsseldorf på Sensation white. Säkert jättekul!

Nu väntar en efterlängtad dejt i morgon, en lugn och mysig nyårsafton på Fredag, och ett 27 års kalas på Lördag. Jag hoppas att mina juveler snart är friska. Längtar efter att gå på badhuset med dem, vara ute och åka pulka/bob, och att spontant kunna åka och dricka kaffe och ha playdejt med våra kompisar.

Nu kommer strax barnens morfar. Ska göra ett ryck med dammsugarn innan dess.

Tack för titten!

Julaftonen har varit helt underbar såhär långt.

Vi tog en lång sovmorgon, och kom inte upp fören vid tio tiden.

Upptäckte igårkväll att småbarnen fått prickar på magen och ryggen, och i morse stod det klart att det var vattkoppar. Båda två ser ut som små prickigkorvar.

Drog igång med lite städ, och åkte sedan ut på mission; paketutdelning.

Därefter har dagen bara bestått av fullständigt julfirande. God mat, julkalle och sedan kom tomten på besök. Ebba var livrädd och skrek, tills jag tog henne i famnen och bar henne fram till granen, dock mot hennes vilja. Snabbt insåg hon att den där tomten var ju en trevlig prick.. Han hade ju tänkt att ge henne ett helt berg med julklappar. Elias var så glad. För honom är julafton och tomten årets höjdpunkt. Han har längtat i veckor efter just denna dag. Barnen har fått mycket julklappar, både från oss, farmor, mormor och morfar men också från några av mina vänner. Tack så jättemycket till er. :)

Själv har jag faktiskt också fått ett par klappar idag. Fler än jag hade förväntat mig faktiskt, och det var ju roligt. Fick en slant av pappa också. Dels fickpengar till våran utlandsresa nu i februari, men också handpenning till en resa åt mig och Elias.

Tack snälla!

Nu har Liam gått och sova, efter en lång och intensiv dag.

Elias sitter och spelar ett nytt spel på PS3 och Ebba bygger ett pussel och klär av och på sina dockor. Jag ska snart göra kväll för dom också. Blir skönt att få bädda ner sig i soffan med den nya härliga pläden, och bara vara. Bättre julaftonskväll kan det ju inte bli.

Må så gott, och riktigt god jul till er alla!

Just idag har dagen bestått mest av bara kaos!

Det har varit fullt upp minst sagt. Julstök och julhandel.

Var en sväng nere på kicks och köpte några julklappar åt mig själv.

Tanken var från början ett par örhängen, men det slutade med att jag kom ut med en påse full i grejer. Sved i plånboken vill jag lova, men det är jag värd efter allt slit och stress under julen.

Nu ligger klapparna under granen, och barnen har väl somnat nu för bara en kort stund sedan. Både Elias och Ebba har smugit ner ett par gånger för att se efter om tomten varit här med klapparna. Mycket riktigt, nu har han det! :)

Dagen har förrutom julstress bestått av en hel massa tankar och funderingar, precis som rubriken i detta inlägget lyder. Dels så är det jobbigt kring jul då det är många som förväntar sig en massa saker. Jag vet att vi inte kan vara på alla ställen, och att vi ibland prioriterar fel. Men just nu är jag i princip ensam om att dra runt det här hushållet och allt runt omkring, och även om jag vet att det finns dom som anser att jag borde göra bättre ifrån mig, så klarar jag inte av det just nu. Jag kan inte hoppa in för någon annan. Jag syftar naturligtvis på något särskilt, men jag väljer att inte outa det för alla som läser, då det är många berörda. Vet bara att det finns de som verkar tro att jag klarar av hur mycket som helst, och är någon sorts supermänniska vars duracell batteri aldrig tar slut. Så är det verkligen inte! Jag vill så gärna, men jag kan inte täcka upp för andra hela tiden, även om jag förväntas göra det. Skulden läggs annars på mig.  Jag går runt med dåligt samvete, och det ska jag inte behöva göra känner jag.

Nu till något roligare. Imorgon, eller nej förlåt idag är det JULAFTON!

Det är barnens julafton, och vi ska göra som vi alltid gjort, barnen får en julklapp som tomten delar ut vid sängen redan på morgonen. Sedan äter vi en ordentlig julfrukost, och bastar, duschar och badar. Sedan kommer våra nära och kära som ska dela julaftonen med oss. Jul kalleanka, god mat och julklappar. Avslutningsvis sitter vi väl som en hög i soffan och myser med godis, frukt och annat gott tills ögonen nästan säckar ihop av trötthet. Jag ser verkligen fram emot det, även om det innebär att man får vara passupp åt alla för en dag. Det är ju sånt jag är bra på, och sånt jag tycker om (när jag själv får välja det.)

Nu ska jag betala bort månadens räkningar, sedan lägga mig och försöka ladda upp batteriet som för tillfället går på sparlåga. GOD JUL!!!

...före dopparedan!

Idag har jag fått mycket gjort. Jag har varit nere på stan med Sanna.

Hittade nu dom sista julklapparna åt Roberts dotter Sara, och en liten julklapp åt mig själv förstås. Sedan köpte jag en sak till, en sak som kommer att göra någon väldigt glad. Åh vad jag älskar att göra andra glada... finns inget som går upp emot det!

Ikväll har jag varit och hjälpt Sofie i nya lägenheten. Vi fick mycket gjort. Det kändes skönt när jag åkte hem sedan. Jag vill ju alltid hjälpa alla, ställa upp på alla, och vara schyst mot alla. När jag kan göra det, så gör jag det.

När jag kom hem möttes vi i dörren innan Robert skulle åka på jobbet.

Tråkigt att vi går om varandra, men i morgon blir det en heldag tilsammans.

Vi ska julstöka. Julhandla, slå in dom allra sista klapparna, och umgås hela familjen.

Nu dags att knoppa, har haft ett intressant och givande samtal med en mycket intressant människa ikväll, och det kommer jag att leva länge på. Jag har fått otroligt många goda råd, och tips inför framtiden. Tusen tack till dig J.

Godnatt med er, och GOD JUL!!!!